Something pretty
Ibland så är livet grått, ibland svart, ibland vitt.
Jag tror faktiskt nästan att det är är värst när det är grått. Ett jobbigt mellanting, någon sorts apati känns för att något aldrig händer, men det händer ändå något, om ni förstår. Man sover, äter, fikar, går promenader, festar, pratar, längtar efter någonting större och sitter här och är alldeles för intresserade av alldeles för många ointressanta eller intressanta personers liv. Sen så gör man allt om och om igen.
Man skulle nog kunna jämföra det med att springa på en rak grusväg och aldrig komma fram till något mer än en uppförsbacke eller en som går neråt. I dom backarna händer det såklart saker, men inte tillräckligt mycket för att få dig att stanna eller att byta väg.
Jag vet hur det känns. Det känns inte så just nu, men jag vet hur det känns, och det känns förjävligt. Men å andra sidan, vad finns det att göra istället? Hur många människor utmanar egentligen livet till max och tar alla risker som finns och spränger alla gränser som vissa inte vågar? Det är inte många, tro mig. Vi kanske lever och går runt i hopp om att det någon dag ska hända något roligare, att livet ska vara mer än såhär och att det kommer att ordna sig. Till slut. För det tror jag ändå att det gör.
Älskling, tills dess, tills det händer något som du tycker är meningsfullt. Så tänkte jag bara säga att utan dig skulle jag inte vara någonting. Och jag trivs i all den här tillvaron, bara du finns här med mig. Upp med hakan, gråt inte och skratta ditt skratt istället. Då mår jag bäst!
Jag tror faktiskt nästan att det är är värst när det är grått. Ett jobbigt mellanting, någon sorts apati känns för att något aldrig händer, men det händer ändå något, om ni förstår. Man sover, äter, fikar, går promenader, festar, pratar, längtar efter någonting större och sitter här och är alldeles för intresserade av alldeles för många ointressanta eller intressanta personers liv. Sen så gör man allt om och om igen.
Man skulle nog kunna jämföra det med att springa på en rak grusväg och aldrig komma fram till något mer än en uppförsbacke eller en som går neråt. I dom backarna händer det såklart saker, men inte tillräckligt mycket för att få dig att stanna eller att byta väg.
Jag vet hur det känns. Det känns inte så just nu, men jag vet hur det känns, och det känns förjävligt. Men å andra sidan, vad finns det att göra istället? Hur många människor utmanar egentligen livet till max och tar alla risker som finns och spränger alla gränser som vissa inte vågar? Det är inte många, tro mig. Vi kanske lever och går runt i hopp om att det någon dag ska hända något roligare, att livet ska vara mer än såhär och att det kommer att ordna sig. Till slut. För det tror jag ändå att det gör.
Älskling, tills dess, tills det händer något som du tycker är meningsfullt. Så tänkte jag bara säga att utan dig skulle jag inte vara någonting. Och jag trivs i all den här tillvaron, bara du finns här med mig. Upp med hakan, gråt inte och skratta ditt skratt istället. Då mår jag bäst!
