,
I used to rule the world
Seas would rise when I gave the word
Now in the morning I sweep alone
Sweep the streets I used to own
Jaha, ikväll så festar alla. Ungefär alla utom jag.
Jag vet inte, är så trött. Trött för att jag inte har sovit, trött för att jag känner mig så tråkigt, trött för att jag blir arg på mig själv för att jag ens sitter här när det är sommarlov.
Men det känns som att det bara skulle blivit som att vara antingen en prickig fjäril när alla andra var helgula, eller som att springa en mil fram på en grusväg och inte se något nytt och bli ledsen för allt gammalt.
Så jag orkade inte.
Jag trivs med att vara själv. Fastän man hinner tänka efter alltför mycket, säkert komma fram till saker som inte ens stämmer och försöka lova sig själv otaliga grejer så tycker jag om det. På något sätt.
För att jag har kommit på att det finns ingen man litar på så mycket som sig själv. När jag tänker på saker som jag inte vill prata om med andra, eller som det helt enkelt inte känns rätt att prata med andra om, då brukar jag skriva ner det istället. För att man har faktiskt alltid sig själv. Och det är få som vet bättre än en själv, egentligen. Det är lättare att dela med sig av problem och glädje, men i slutändan så är det alltid en själv som måste lösa det eller känna det.
Jag menar inte att jag inte är beroende av någon annan, för det är jag. Av många andra till och med. Men det är få som verkligen förstår och tänker likadant, egentligen. Så om man inte hade sig själv, då vet jag inte hur allt skulle gå. Jag kan till och med erkänna, utan för att verka alltför narcisstisk, att jag brukar klappa high five med mig själv när jag har sprungit långt. För att där klarade jag av något själv, och det är skönt. Ibland iallfall!
"Be my mirror, my sword, and shield
My missionaries in a foreign field"
Seas would rise when I gave the word
Now in the morning I sweep alone
Sweep the streets I used to own
Jaha, ikväll så festar alla. Ungefär alla utom jag.
Jag vet inte, är så trött. Trött för att jag inte har sovit, trött för att jag känner mig så tråkigt, trött för att jag blir arg på mig själv för att jag ens sitter här när det är sommarlov.
Men det känns som att det bara skulle blivit som att vara antingen en prickig fjäril när alla andra var helgula, eller som att springa en mil fram på en grusväg och inte se något nytt och bli ledsen för allt gammalt.
Så jag orkade inte.
Jag trivs med att vara själv. Fastän man hinner tänka efter alltför mycket, säkert komma fram till saker som inte ens stämmer och försöka lova sig själv otaliga grejer så tycker jag om det. På något sätt.
För att jag har kommit på att det finns ingen man litar på så mycket som sig själv. När jag tänker på saker som jag inte vill prata om med andra, eller som det helt enkelt inte känns rätt att prata med andra om, då brukar jag skriva ner det istället. För att man har faktiskt alltid sig själv. Och det är få som vet bättre än en själv, egentligen. Det är lättare att dela med sig av problem och glädje, men i slutändan så är det alltid en själv som måste lösa det eller känna det.
Jag menar inte att jag inte är beroende av någon annan, för det är jag. Av många andra till och med. Men det är få som verkligen förstår och tänker likadant, egentligen. Så om man inte hade sig själv, då vet jag inte hur allt skulle gå. Jag kan till och med erkänna, utan för att verka alltför narcisstisk, att jag brukar klappa high five med mig själv när jag har sprungit långt. För att där klarade jag av något själv, och det är skönt. Ibland iallfall!
"Be my mirror, my sword, and shield
My missionaries in a foreign field"
