Söndag
Jag är hungrig men jag orkar inte resa mig ur sängen. Så frågan är om jag kommer att dö utav svält eller utav ansträngning då jag går ut till köket. Återstår helt enkelt att se.
Hur som helst så har helgen i all ära varit bra. I fredags så bakade jag, Pao och Karin pepparkakor. Jag brände mig på sockret som vi skulle limma ihop vårt pepparkakshus med. Det gjorde ont faktiskt. Men ingen tyckte synd om mig. När karin däremot brände sig på kolet för några veckor sen, då var det minsann jäkligt synd om henne. Jaja, jag är en hård människa.
Eller inte. Just nu så ligger jag här och känner för att gråta. P3 spelar timme efter timme upp ekot, tiden rinner iväg och jag borde plugga på upplysningen och renässansen. Men jag orkar inte. Helg är helg, skola är skola.
Inget bra motto alls, ta inte efter det.
Å ena sidan, så är det en bra utveckling som sker just nu i mitt huvud, därför att det går framåt, och andra saker glöms bort. Men å andra sidan, så är det inte något bra det utvecklar sig i heller, det är bara att det är något annat. Något annat som återigen är så himla... Jag hittar inte ordet, men skulle kunna använda mig av lönlöst.
Shit, kan radion ge upp partymusiken? Det är söndag, klockan är fyra och det är mörkt. Damien Rice hade passat många gånger mer bättre.
Kan man säga så?
Känner på mig att mamma inom snar framtid kommer att komma in och rynka på näsan åt mitt golv och yttra ordet "hälsofara", så det är väl bäst att man tar tag i någonting. Och med någonting menas just nu mat.
Jag tar studenten om typ fem månader. Det är lite sjukt. Att inte träffa alla varje dag kommer vara skumt. Usch lite sorgligt, och nu så började Kent sjunga på radion också.
Ajöss
Hur som helst så har helgen i all ära varit bra. I fredags så bakade jag, Pao och Karin pepparkakor. Jag brände mig på sockret som vi skulle limma ihop vårt pepparkakshus med. Det gjorde ont faktiskt. Men ingen tyckte synd om mig. När karin däremot brände sig på kolet för några veckor sen, då var det minsann jäkligt synd om henne. Jaja, jag är en hård människa.
Eller inte. Just nu så ligger jag här och känner för att gråta. P3 spelar timme efter timme upp ekot, tiden rinner iväg och jag borde plugga på upplysningen och renässansen. Men jag orkar inte. Helg är helg, skola är skola.
Inget bra motto alls, ta inte efter det.
Å ena sidan, så är det en bra utveckling som sker just nu i mitt huvud, därför att det går framåt, och andra saker glöms bort. Men å andra sidan, så är det inte något bra det utvecklar sig i heller, det är bara att det är något annat. Något annat som återigen är så himla... Jag hittar inte ordet, men skulle kunna använda mig av lönlöst.
Shit, kan radion ge upp partymusiken? Det är söndag, klockan är fyra och det är mörkt. Damien Rice hade passat många gånger mer bättre.
Kan man säga så?
Känner på mig att mamma inom snar framtid kommer att komma in och rynka på näsan åt mitt golv och yttra ordet "hälsofara", så det är väl bäst att man tar tag i någonting. Och med någonting menas just nu mat.
Jag tar studenten om typ fem månader. Det är lite sjukt. Att inte träffa alla varje dag kommer vara skumt. Usch lite sorgligt, och nu så började Kent sjunga på radion också.
Ajöss
