IDA

Hellow.
Såå.
Skolan har börjat, och jag är så att säga tillbaka i de vanliga strikta rutinerna igen.
Nejdå, så strikta är dom inte.

I måndags så fick jag återse min kära vän Daniel, det var roligt. Han berättade om sin fartfyllda sommar(sant faktiskt), och jag om mitt mindre fartfyllda lov. Han pratade om utlandsresor, jag om regniga dagar på Fredmans. Han om en massa förtjusande tjejer, jag om alla förtjusande bakelser jag ätit. Som ni ser så hade vi väl lite olika erfarenheter av sommaren.
Men sen kom vi in på ämnet Coopertest som skulle äga rum på tisdag morgon kl åtta på Ekängens IP. Skulle vi? Skulle vi inte? Ämnet glömdes bort, men Frans ringde mig senare på kvällen och frågade vad jag gjorde.
"Tja vad gör du? Har du precis löpt eller he-he-he?"
"Jo faktiskt Frasse!! (Gråt i halsen) Och jag sög!! Jag fick astma anfall fastän jag inte ens har astma!"
"Joo jag vet hur det känns, alla lackade på mig på träningen för att jag var så dåligt..."
"Ska vi skita i det?!"
"Näääe men Ida då får vi rest och får springa nästa vecka, kommer vi vara så mycket bättre då?"
"Nej.."

SÅ! Vi bestämde oss för att springa!
Vi möttes på bussen 07.19 från Strängnäs tisdag morgon, Frasse berättade att han hade laddat med en liter nyponsoppa..........Och två glas cola. Koffeinet behövs när man ska springa cooper med en majoritet av övertränade människor som laddat i veckor för detta töntiga lilla springtest.
Vi kom överrens om att vi  helt enkelt skulle chilla. Jogga. Gå om vi kände för det.
Sen kom vi fram, och sen sprang vi. Sen var det över! Och vilken känsla. Som att ha gjort läxor två veckor framöver på en timme. Så kändes det.
Nöjda och glada åkte vi till skolan, åt, och åkte till Parkenbadet för att göra ett simtest.

Livet flyter på, precis som mitt simtest gjorde, så att säga.

På återseende!


Underbara övertränade människor