Emma & Lina
Hejsan!
Freeedag!!!!!
Ni förstår av utropstecknena att jag är lycklig över det.
Jag tänkte tillägna detta inlägg Emma och Lina, världens bästa tvillingar.
Vi satt idag och pratade om rikslägrerna på bussen, och jag skrattade och tänkte på att jag trots allt saknar den tiden lite, haha. Vi pratade om Riks 1 när Lina hamnade i en grupp där hon inte kände någon, och hon kände sig allmänt dålig och misslyckad under hela lägret. När sen Ann Brodd var där en dag och frågade Lina hur hon mådde, så bröt hon ihop totalt och grät väldigt mycket, för att hon tyckte att det var så hemskt.
För er som aldrig varit på ett riksläger så behöver ni nog mer uppleva det än att jag berättar om det och ni försöker föreställa er det. Men jag kan kortfattat säga att det är ett läger med från början de kanske 60 bästa spelarna i Sverige. Man kommer dit, och från att ha känt sig säker och bra i sitt eget lag, och så åker självförtroendet ner i botten och man vill bara åka hem. Jag själv kände mig sämst på min position och räknade dagarna till hemfärd.
På träningarna så blir man trött redan på uppvärmningen, av att passa. Man får blåsor på alla tio fingrar som stannar alla tre dagarna, och man måste tejpa dom frenetiskt. Man känner sig som en maskin som kommer stanna om man inte äter hur mycket som helst eller får sin lilla tid sömn.
Men trots allt det så blev det roligare på riks 2 och 3, och jag har många fina minnen därifrån. :) Så att jag ska inte klaga, haha.
Jag ville bara skriva att jag tycker om er så himla mycket, och att alla mornar med sju tåget blir otroligt upplysta av att ha er bredvid mig, lika mysklädda, osminkade och trötta som jag. Även alla kvällar det här året klockan tio, alla eftermiddagar i omklädningsrummet, alla eftermiddagar på skolan när jag och Emma har utmanat larmet på skolan och varje dag gått en minut senare än dagen innan, promenader i regn till Riksvideo, skratt som man inte får skratta på tåget, och allt annat..
I love you!
Freeedag!!!!!
Ni förstår av utropstecknena att jag är lycklig över det.
Jag tänkte tillägna detta inlägg Emma och Lina, världens bästa tvillingar.
Vi satt idag och pratade om rikslägrerna på bussen, och jag skrattade och tänkte på att jag trots allt saknar den tiden lite, haha. Vi pratade om Riks 1 när Lina hamnade i en grupp där hon inte kände någon, och hon kände sig allmänt dålig och misslyckad under hela lägret. När sen Ann Brodd var där en dag och frågade Lina hur hon mådde, så bröt hon ihop totalt och grät väldigt mycket, för att hon tyckte att det var så hemskt.
För er som aldrig varit på ett riksläger så behöver ni nog mer uppleva det än att jag berättar om det och ni försöker föreställa er det. Men jag kan kortfattat säga att det är ett läger med från början de kanske 60 bästa spelarna i Sverige. Man kommer dit, och från att ha känt sig säker och bra i sitt eget lag, och så åker självförtroendet ner i botten och man vill bara åka hem. Jag själv kände mig sämst på min position och räknade dagarna till hemfärd.
På träningarna så blir man trött redan på uppvärmningen, av att passa. Man får blåsor på alla tio fingrar som stannar alla tre dagarna, och man måste tejpa dom frenetiskt. Man känner sig som en maskin som kommer stanna om man inte äter hur mycket som helst eller får sin lilla tid sömn.
Men trots allt det så blev det roligare på riks 2 och 3, och jag har många fina minnen därifrån. :) Så att jag ska inte klaga, haha.
Jag ville bara skriva att jag tycker om er så himla mycket, och att alla mornar med sju tåget blir otroligt upplysta av att ha er bredvid mig, lika mysklädda, osminkade och trötta som jag. Även alla kvällar det här året klockan tio, alla eftermiddagar i omklädningsrummet, alla eftermiddagar på skolan när jag och Emma har utmanat larmet på skolan och varje dag gått en minut senare än dagen innan, promenader i regn till Riksvideo, skratt som man inte får skratta på tåget, och allt annat..
I love you!
