IDA

My och jag, jag och My. Ibland så slår otroligt bra idéer ner och vi blir glada över vår smarthet. Som nu ungefär. Vi åkte hem och köpte godis och nu sitter vi här i all vår lycka och sover och tittar på tv och så.

Hemvägen var inte helt fel den heller, haha usch vad jag skrattade. Kasta en snöboll på josefin och peka på mig? Hur kan man ens komma på tanken när hon har någon som skulle kunna slå ner mig lätt bredvid sig? Du hade tur där.!
Träning ikväll, yes.

Och det är varmt ute, snön kommer smälta bort och snart är det vår. Det känner jag på mig. Det här är och ska förbli en positiv dag =)

Imorgon är det fredag, fan vad skönt.

Jag lyssnar på Ted Gärdestad. Det påminner mig om en dag på en brygga när vi satt och sjöng "himlen är oskyldigt blå". Det var fint.
Och jag har tänkt på hur mycket vi har att ta igen. Hur mycket jag saknar dig, hur mycket att jag skulle vilja att allting var som förut. Man glider ifrån varandra, man hittar nya. Det är klart. Men det vi hade. Fan var det ändå inte något speciellt? Jag tror det.. Eller jag vet att det var det. I'm always here..

Nog med filosofier, ska göra My sällskap nu. Ajöss