imagine
Ojoj, två inlägg på en dag. Inte dåligt av mig alls. Men jag känner för att skriva, det är så jävla roligt ibland.
Kom hem från en promenad / sittstund mot betongklumpen med Karin. Vi pratade om livets mening. Eller så var det så att jag försökte göra det och karin satt och sa saker som alla innehöll ordet bajs. Närmare vill jag inte gå för jag tycker tyvärr inte att sån humor är kul. Hahaha jo det gör jag, men jag erkänner inte. Det är ungefär som att karin aldrig ............................ in public ni vet. Fast vi vet ju. Att hon gör det.
Iallfall. Jag har tänkt på det här med skitsnack. Varför egentligen? Och fördomar. Varför det egentligen? Jo såklart för att det bygger på något. Jag gick med någon häromdagen på gatan och så gick det en kvinna med en sånhär stor kjol. Och reaktionen från den här personen var direkt "dom stjäl ju allting ...." osv. Jag har faktiskt aldrig tänkt tanken. Däremot har jag såklart tänkt liknande tankar om andra människor. Det är inte det att jag sitter här och försöker vara djup och tro att jag kan en massa saker om grejer jag inte kan. För det kan jag inte.
Men jag är bara lite rädd kanske. För man kan vända på saken. Hur ser folk på mig?! Jag är blond för det första. Vänta, hur tänker jag om blonda tjejer? Jo, jag vet precis hur jag tänker om de flesta. Antingen så hatar jag dem för att de är så snygga och ser så dryga ut, eller så tänker jag att det är ännu en som vill vara och se ut som alla andra.
Shit, tänk om folk verkligen tycker att jag är blåst, opersonlig, ytlig, vill vara någonting och är precis som alla andra. Jag tycker det är hemskt, för jag är fan inte sån. Jag är inte alls som alla andra, jag vill inte vara som alla andra. Jag menar, de flesta är ju inte som alla andra. De är bara sig själva, right?
Om det vore så ja. För jag vet exempel på folk som inte alls är sig själva, som anpassar sig alltför lätt till personer de anser är av högre rang än dem själva och automatiskt blir sådana som de. Det är hemskt. Tro mig jag vet.
Och tänk om folk sitter och tänker nu, att shit, jag trodde det enda hon Ida gjorde var att sola solarium varje vecka och skratta åt konstiga grejer med hon My. Så vill jag inte att det ska vara heller.
Jag vill bara vara Ida, och jag vet att jag är det, för dem som känner mig. Men det tar nog ett tag att lära sig vem jag är, hur jag är osv. Det gör det kanske med alla, eller? Eller visar alla sitt riktiga jag första gången de pratar med personer? Det gör inte jag iallfall. Jag blir fan ombekväm i sådana situationer. Det är bara jobbigt, och jag blir tyst istället för att ens försöka prata. För att jag tänker på något sätt att jag har dem jag har hemma, och jag orkar inte vara social mot den här jag aldrig mer kommer träffa, typ. Det är inte det att jag är blyg. Eller jo, inför vissa, de som granskar mig. Det är jobbigt. Att leva upp till något som ska vara bra, sen är man inte det.
Men ibland pallar jag bara inte prata. Sjukt, skulle tex Siri säga. Haha jo kanske..
Nä fan, skulle kunna fortsätta hur länge som helst, och det här fick inte ens nåt bra avslut. Så jag kan ju nämna att jag nyss åt upp ett halvt mango sorbet -paket, och ska nu gå över till min kära granne Johan. Längesen jag träffade honom, ska bli trevligt.
Godnatt
Kom hem från en promenad / sittstund mot betongklumpen med Karin. Vi pratade om livets mening. Eller så var det så att jag försökte göra det och karin satt och sa saker som alla innehöll ordet bajs. Närmare vill jag inte gå för jag tycker tyvärr inte att sån humor är kul. Hahaha jo det gör jag, men jag erkänner inte. Det är ungefär som att karin aldrig ............................ in public ni vet. Fast vi vet ju. Att hon gör det.
Iallfall. Jag har tänkt på det här med skitsnack. Varför egentligen? Och fördomar. Varför det egentligen? Jo såklart för att det bygger på något. Jag gick med någon häromdagen på gatan och så gick det en kvinna med en sånhär stor kjol. Och reaktionen från den här personen var direkt "dom stjäl ju allting ...." osv. Jag har faktiskt aldrig tänkt tanken. Däremot har jag såklart tänkt liknande tankar om andra människor. Det är inte det att jag sitter här och försöker vara djup och tro att jag kan en massa saker om grejer jag inte kan. För det kan jag inte.
Men jag är bara lite rädd kanske. För man kan vända på saken. Hur ser folk på mig?! Jag är blond för det första. Vänta, hur tänker jag om blonda tjejer? Jo, jag vet precis hur jag tänker om de flesta. Antingen så hatar jag dem för att de är så snygga och ser så dryga ut, eller så tänker jag att det är ännu en som vill vara och se ut som alla andra.
Shit, tänk om folk verkligen tycker att jag är blåst, opersonlig, ytlig, vill vara någonting och är precis som alla andra. Jag tycker det är hemskt, för jag är fan inte sån. Jag är inte alls som alla andra, jag vill inte vara som alla andra. Jag menar, de flesta är ju inte som alla andra. De är bara sig själva, right?
Om det vore så ja. För jag vet exempel på folk som inte alls är sig själva, som anpassar sig alltför lätt till personer de anser är av högre rang än dem själva och automatiskt blir sådana som de. Det är hemskt. Tro mig jag vet.
Och tänk om folk sitter och tänker nu, att shit, jag trodde det enda hon Ida gjorde var att sola solarium varje vecka och skratta åt konstiga grejer med hon My. Så vill jag inte att det ska vara heller.
Jag vill bara vara Ida, och jag vet att jag är det, för dem som känner mig. Men det tar nog ett tag att lära sig vem jag är, hur jag är osv. Det gör det kanske med alla, eller? Eller visar alla sitt riktiga jag första gången de pratar med personer? Det gör inte jag iallfall. Jag blir fan ombekväm i sådana situationer. Det är bara jobbigt, och jag blir tyst istället för att ens försöka prata. För att jag tänker på något sätt att jag har dem jag har hemma, och jag orkar inte vara social mot den här jag aldrig mer kommer träffa, typ. Det är inte det att jag är blyg. Eller jo, inför vissa, de som granskar mig. Det är jobbigt. Att leva upp till något som ska vara bra, sen är man inte det.
Men ibland pallar jag bara inte prata. Sjukt, skulle tex Siri säga. Haha jo kanske..
Nä fan, skulle kunna fortsätta hur länge som helst, och det här fick inte ens nåt bra avslut. Så jag kan ju nämna att jag nyss åt upp ett halvt mango sorbet -paket, och ska nu gå över till min kära granne Johan. Längesen jag träffade honom, ska bli trevligt.
Godnatt
