IDA

Ja det är det fan. Jag vill inte att en enda sekund ska försvinna. Faktiskt inte. Den här sommaren kanske inte har varit lika lättsam och problemfri som den förra. Men trotsallt så är det liksom.. Sommar.
Och jag känner det i hela mig. Jag vill verkligen inte. Jag vill inte ha höst! Det är så sjukt jobbigt att jag nästan börjar grina när jag tänker på det. Okej, jag börjar ju rätt ofta att gråta iofs, blev mobbad för det senast igår när jag berättade att jag fällde lite tårar på Peace and Love.

Men jag förstår bara inte hur jag ska klara av allting.. All träning, som just nu känns så jävla jobbigt, okej det har känts jobbigt rätt länge. Men nu är det mer nära än någonsin. Sju tåget, tidiga himla mornar, sena kvällar, Eskilstuna över huvudtaget. Det enda jag saknar är människorna, och dem kan jag träffa ändå..
Okej, My  är alltid där, hon förstår precis. Men jag vet inte..
 
Jag vill bara stanna här. Stanna tiden, solen, musiken, människorna, sommarnätterna.. Typ kör det på repeat.
Eller vad som helst, bara inte september oktober november bajs.

Jaja, det löser sig. Väl?




Now it's said and done, say goodbye to people we don't know

haha snygga bilder ovan (;

Ida