IDA

Jag funderade på en sak igår kväll. Om man inte gillar hösten. Då går man ju vanligast in med inställningen, "fan vad jobbigt det kommer bli, jag pallar inte kyla, snö, regn, blask, läxor, mörker, ingen tid till att göra något", osv. Och det är klart att det kommer bli så då med. Att man inte pallar.
Det är som att inte tycka om en låt man har hört någon gång och sen sågar totalt, fast den är rätt bra ändå. Men inte fan tänker man erkänna det, inte någon gång. Man kan lyssna på den i hemlighet och sen när någon undrar varför jag lyssnar på den så säger jag att den visst råkade komma..

Men samtidigt.. Om man försöker då? Försöker tycka om det som kommer efter sommaren och fortsätter till mars. För att alla andra tycker att det är "ganska mysigt" att lägga sig under en filt och titta på tv och dricka te. Gå på höstpromenader och titta på alla fina färgglada löv som ligger på marken. Och vira in sig i stora halsdukar och vantar.
Fan, jag tycker inte om att titta på tv, jag somnar bara, eller så hatar jag alla på tvn som har allt. Och te är överskattat, det med.

Då lurar man sig själv ju? Jag har kommit fram till att det inte går att tycka om. Då är det så också. Varför ska alla hålla på och säga att man ska tänka på de positiva grejerna? Egentligen? Jag kanske inte tycker att det finns något positivt.
Ojojoj, nu sågar jag allt igen. Dumt dumt. Jag tycker ju om varm choklad, och kaffe är rätt gott med. Och man behöver ju inte titta på tv, man kan ju alltid prata i telefon och titta ut genom fönstret. Och lyssna på ny musik. Och vara med Caroline. Och alla andra.

Jag och Evija satt och pratade om det här igår. Och vi kom väl inte riktigt fram till något, men. Man ska kanske antingen bara tänka på allt som tid, inte årstider.
Eller så ser man det bara ur ett annat perspektiv. Inte så att man behöver tänka på det som något bra, men iallfall finna sig i det. För det finns inget att göra åt det, så länge man inte åker bort från Sverige. Och det är lite svårt.

Det är svårt att leva i nuet. Jag menar, det är sol ute och fortfarande augusti, men ändå så tänker man på allt som kommer. Ta dagen som den kommer är svårare än vad det låter som.
Men samtidigt.. Jag kanske ska sola? Det är ju sol idag. Sen om det är kallt imorgon får jag väl köpa en jacka. Eller något sånt.

Elin Sigvardsson - paper cut words