music when the lights go out
Här sitter jag och orkar inte gå och lägga mig. Några vänner har precis åkt hem och jag sitter och tittar på Indien-bilder. Fick en plötslig längtan efter värme då det varit snöstorm här idag. Igen. Men nu tänker jag att det borde vara den sista innan sommaren. Så det så.
Annars så mår jag braaaa men saknar alla där hemma lite. Saknar alla som känner mig. Hmm ja det där lät ju lite självklart men när man sitter och tittar lite på internet så slår det mig hur många som jag har känt i hela mitt liv. Min familj, min släkt, mina kompisar, mina kompisars föräldrar. Ja men typ hela Mariefred? Jag är ju så känd?
He-he, nejdå. Men jag har ju på något vis under alla 22 år jag levt gett en liten egenskap av mig själv till alla dessa människor. Några som vet vad som är "typiskt Ida" och som tänker på mig när de ser och hör och känner saker. Det är ju ändå lite fint, är det inte?
Tro nu inte att jag är sentimental, som jag brukar vara om kvällarna. Jag är riktigt glad faktiskt, bara lite funderig sådär. Känner lite kärlek till alla jag känt så länge. Och självklart till dem jag har lärt känna på senaste tiden.
Nu fattas bara riktig vår så Emelie kan ta med mig på alla Umeås uteserveringar och att vi kan anmäla ett lag till brännbollsyran. Och sen så är det soooommmaaaaar. Wohohooooo!
Nu ska jag sova, är alldeles för trött. Måste ju också förbereda mig för att ta hand om Rasmus som kommer vara bakis imorgon, män har ju en tendens att bli liiiite ynkliga vid sådana tillfällen.
Men först så vill jag säga grattis till mig älskade pappa, du är den bästa pappan man kan ha! Grattis grattis grattis! (klockan är ju trots allt efter tolv, vet inte vilket klockslag du är född på dock? Farmor?)
Godnatt!