IDA

Åh! Jag är klaaaaar med min examination. Efter dagar av skakig stress och djup hopplöshet är den faktiskt klar. Och denna dag ska förbli pluggfri. Vi ska bara gå på stan, träna och ha det bra. MmmMMMmmm.
Nu skiner solen också. Skiner på mig som belöning antar jag.

Annars flyter livet på här. Dock börjar det bli tomt i kylen och jag och Rasmus har inte orkat cykla till Willys. Istället blir vi varje dag rånade av Coop Nära som ligger ca. 50 meter från oss. Jätteskönt, men jättedyrt. Vill nästan påpeka det i kassan ibland. "Hur kan lite ägg mjölk bröd och äpplen kosta 180 kr????"
Men det gör jag inte, snäll som jag är.

För övrigt behöver jag klippa mig och gå på ansiktsbehandling. Luften här uppe i norr har gjort något med hela mig som gör att jag känner mig allt annat än topfresh. Dock kan det kanske bero på den inte alltför hälsosamma kost jag intar dagligen. Kanske ska ta en salladsvecka så får jag se om jag fortfarande är i behov av ytliga behandlingar.

Jaja. Har inget mer att skriva. Det är många bloggar som skriver om sin stora kärlek och allt som visar hur lycklig man är. Men är man verkligen så lycklig dådå? Jag behöver inte berätta för alla hur mycket jag älskar Rasmus för att alla ska tro mig. Det räcker väl med att han vet, och jag vet, eller? Och självklart alla andra jag älskar också. Mamma pappa Elin Malte farmor farfarx2 mormor morfar osv osv.
Behöver jag skriva om er på facebook eller förstår ni det ändå?

Kraaaam