IDA

Det är så svårt att beskriva hur man har det. Hur det känns, vad som händer, hur vädret är eller om sängen är skön. Vet man någonsin riktigt hur man har det? Man har det alltid lite på olika sätt och om det ena är svårt känns det andra väldigt kul, eller så är det regnigt men sängen är väldigt skön att sova bort just regnet i.

Jag påminns lite varje dag om hur jag är men förvånas också över saker som jag inte riktigt trodde var jag. Mina tre kalendrar jag fick under de tre åren på SMID förstördes oskrivna och orörda när jag slängde dem i papperskorgen innan studenten då vi var tvungna att rensa våra skåp.

Jag har idag skrivit en egen kalender i ett fint block jag fick av Karin då jag inte hunnit köpa någon än. Jag upprepar önskningar om att jag och Rasmus måste göra listor på vad vi ska handla och göra och laga och fixa. Snart känns det som att jag skulle vilja tapetsera upp en whiteboard-tapet på en vägg här i lägenheten och bara skriva allt jag ska komma ihåg och göra.

I ettan grät jag flera kvällar i veckan över att jag var tvungen att spela handboll och aldrig hann träffa alla tjejer. Alla skulle glömma bort mig och jag skulle sakta förvandlas till en idrottsnörd med absolut inget liv.

Och i lördags när jag såg på Rasmus match fick jag lite lust att spela handboll igen. Och jag gråter inte varje kväll över att ni där hemma och jag inte kommer ses på några månader, därför att det kommer vara som det alltid är. När vi är.

Idag har jag tusen gånger om undrat om jag är smart nog att plugga, alla andra är säkert mycket bättre än jag och jag kanske kommer likna en släckt lampa en mörk kväll. Men nu ikväll så tittade jag på tv, stängde av och läste lite. Då kändes det bättre. Om man nu är släckt kan man ju bara lysa starkare.

Igår blev jag indelad i Gryffindorlaget och imorgonkväll ska vi spela quidditch.
Vi kommer att vinna tror jag!