IDA

-Stanna lite till, sa du. Jag vill att du ska stanna. Åk inte från mig, spela musik för mig och låt mig upptäcka nya röster. Lägg dig här bredvid och håll mig i handen, blås dina andetag mot min hals och viska att det är okej att jag ångrat mig. Fråga om mitt hår luktar svagt av rök så ska jag ljuga tillbaka och neka, bara för att jag är så rädd om dig. Kom hit så kan jag berätta för dig om gitarren som handlar om oss och hur vi kommer stå i varsitt hörn om ett tag och snegla över axeln på varandra.

Men stanna, det gör man aldrig i några timmar här och där. Det är meningen att man alltid ska stanna, just där bredvid.