Det är ju lite så där med allting.
Jag vet att det finns tusen finare bruna ögon än mina och längre vågigare hår än mitt. Dagar någonstans för någon annan kommer bli värre än mina fastän det känns som om mina alltid ska vara värst när alarmet ringer klockan sex. Det finns andra ord och röster jag är rädd ska överrösta mina och min, att de ska vara vackrare, mer trollbundna än vad jag någonsin kan försöka mig på. Det där lilla detet som någon annan också har och hundra stycken till är jag rädd ska lysa med versaler över mitt. Någons jeans kommer sitta bättre och en annans naglar kommer vara finare målade. Någons envishet och beslutsamhet kanske är flera gånger starkare än min, förlorar jag då?
Men så där är det väl alltid. Det finns alltid finare, bättre och mer intressant någon annanstans i mina ögon. Men kanske inte i ögonen mitt emot, har du tänkt på det?
Men så där är det väl alltid. Det finns alltid finare, bättre och mer intressant någon annanstans i mina ögon. Men kanske inte i ögonen mitt emot, har du tänkt på det?