IDA

Just nu är det så mycket som är som vanligt och så många saker som kommer bli exakt som sådana saker alltid blir. Det är precis som när samma människor alltid säger samma grejer men man vet att det aldrig riktigt kommer bli så, som dom säger.

Ibland blir jag ledsen på mig själv för att jag inte ens kan tro längre och allt blir bara tomma ord som rinner ut och iväg utan att jag ens lyssnar på dom.
Men jag tror inte att det är mitt fel, jag hoppas inte det.


Jag saknar Paooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
Shit, nu blir jag nästan lite tårögd. Det känns som om det var så längesen hon och jag sågs. Fast det var i lördags. Men inte så länge. Jag vill prata hela natteeen men det går ju inte när man måste lära alla barnen hur man föder upp larver och räknar gånger. Inget ont, jag gillar dom skarpt. Men jag gillar Pao också. Kom hit kom hiit


Hejdå