IDA

Det är regn och sol och tårar och skratt och avslutningar och nya starter och allt annat möjligt. Och mitt i överallt är jag, med alla skratt och röster och armar jag tycker om så mycket, alla repliker om att det är sommar nu och att det kommer bli så bra.

Och jag tror det kommer det, på något vis älskar jag varje minut just nu för allting går av bara farten. Jag hinner inte tänka efter så mycket och det är nog något som är hyfsat nyttigt för mig, skulle jag tro. Idag sa jag hejdå till en massa gulliga elever som nog lärt mig både det ena och det andra och förhoppningsvis har jag även lärt dem något. Litet.... Hehe.

Nåväl, hjärtat slår mest i 150 hela tiden och jag vet inte riktigt vad det beror på, det är svårt att sätta fingret på och det snurrar lite för mycket i huvudet för att komma underfund med vad det just är. Jag hoppas på både det ena och det andra men om det blir något tredje så spelar det inte så stor roll det heller, tror jag.

Nu ska jag ta tag i kaoset en dörr bort där jag sover och efter det är det bara massa helg.
Hejdå!