SNOWIEEE
Elin står och rotar i min stökiga garderob. Hon ska på tjejmiddag ikväll och frågar mig om inspiration.
Då, precis i det ögonblicket slog det mig!
Det är dags att vi börjar acceptera detta väder. Det är helt enkelt egentligen inte mer än rätt åt oss. Det är vi som har gjort jorden till det den är idag. Det är vi som är orsaken till växthuseffekten. Det är vårat fel att vi får pulsa oss tårögda fram och stupar innan vi nått Ica.
Det är vi och endast vi.
Så därför sa jag till Elin att den här bilden får inspirera henne när hon ska välja kläder till ikväll:
Självklart får hon ta på sig en kofta eller något, men annars är allt fixat. Den stora pinnen kan hon använda sig av när hon ska ta sig fram till bussen. Eller så kan hon slå på folk när hon blir alltför frustrerad över kylan. Min poäng är att vi måste börja ta efter hur människorna levde när det var sådana här vargavintrar varje år. Vi måste börja se mer till våra primära behov, inte bry oss om obetydliga saker som kläder. Huvudsaken är att man är varm, sådetså.
Nä men hörrni jag skojar. Tror inte någon tänker att det här är vårat fel. Det är helt och hållet himlens fel. Golfströmmen och Gud har börjat motarbeta oss här i Sverige. Visst att alla kanske inte är så religiösa numera, men innerst inne borde ju Gud ändå förstå att vi litar på honom? Att det faktiskt är honom vi tillber när allt ser riktigt jävla mörkt ut.
Eller riktigt jävla vitt ut, i det här fallet.
Den enda i min omgivning som fullkomligt älskar det här vädret är min pappa.
Han åker längskidor varje dag och kommer in och suckar lyckligt om att "han älskar det här".
Om man ändå kände så..
Näe nu är det dags att sluta med bloggningen för idag. Elin börjar nu nämligen klä av mig för att prova det jag har på mig. Jag har alltid vetat det, JAG är henne största inspiration. Det visar ju att jag har klarat det här med storasyster-rollen väldigt bra.
Dock börjar det bli kallt nu. Måste kalla på henne och be henne sätta på mig tröjan igen. Om man klär av någon måste minsann klä på den igen. Oftast.
