IDA

Fortfarande lite tvivel och rädsla för att vinden är kyligare än förut. Det var aldrig riktigt så här då och det blir så nytt på något vis. Egentligen så är det säkert men alla ihågkomna plötsliga ändringar sitter visst kvar långt in någonstans och får mig ändå att undra. Undra hela tiden, jag undrar alltid fast jag inte orkar egentligen eftersom att jag blir övertygad igen och igen och egentligen inte skulle behöva undra det minsta. Men ni vet det är svårt att ändra sig och speciellt när det aldrig har varit riktigt så här förut.

Fast har någonting någonsin varit som förut? Inget är som förut och allting kommer aldrig vara precis som man är van vid och det är nog lite tur.