IDA

Ibland undrar jag lite varför man inte bosätter sig i ett ljust och varmt land föralltid med tanke på hur bra man mår. Hur fina alla blir när deras leenden speglas i solen, hur allting runtomkring i luften spritter och pirrar, hur glad man kan bli över starkt gula tussilagos och av att att gå i converse utan att frysa om fötterna. När man helt plötsligt kommer på miljoner spontana saker att göra på en gång och tiden inte räcker till. När man kan ligga och titta på meteorfall på gräsmattan med vänner och när man kan skratta i telefonen åt ingenting.

Men det kanske är just det som gör det så speciellt. Att längta efter allt det som överväldigar en!