IDA

Du stod med nedböjt huvud på mitt badrumsgolv och skrattade med tandborsten i munnen. Och jag skrattade också, så mycket att det bubblade vitt tandkrämsskum från min mun som inte gick att hejda.
Dina axlar skakade och när du böjde upp huvudet var du rosig i ansiktet. 
Jag försökte vara allvarlig men det gick i tre sekunder och sedan rann det ur mig igen, det som var så roligt.

Det som var mest komiskt var när vi kom underfund med att vi inte ens hade roligt åt samma sak.
Men jag trodde det hela tiden.

Och då var det lönlöst att ens försöka borsta tänderna.