someday you will find me, caught beneath the landslide
Min garderob skulle kunna liknas med ett krig.
Det ligger färger åt höger och vänster, vissa partier är bäcksvarta och vissa blommiga och rutiga och färgglada så att man nästan får ont i huvudet.
Jag använder bara hälften av allt som finns där, men ändå så har jag väldigt svårt för att göra mig av med minsta lilla grej där inne. Det är så mycket mer än bara kläder.
Jag är en sådan som köper något som jag faller handlöst för vid första ögonkastet. Tankar som "det här behöver jag verkligen" eller "det här är lätt att kombinera" rör sig inte alls i min hjärna när jag handlar. Blir jag kär så blir jag, och det går inte att släppa tanken på något förrän jag har det inne i min garderob. Att det sedan kanske bara används tre gånger därför att det inte är så lätt att kombinera med andra saker, eller att jag tröttnar på det väldigt snabbt är en annan historia.
I och med att jag älskar alla dessa kläder jag köper, så används de också alltid vid speciella tillfällen. Alla har på något vis sin historia, och det är därför det också är sorgligt att slänga bort dem.
Det är likadant med parfym, vänner, olika låtar och vissa platser. Alla har sin historia och det är oändligt svårt för mig att byta ut dem eller tappa bort dem.
I, med eller på dessa ting har jag någon gång varit kär, skrattat tills jag inte fått luft, tittat ut i himlen om natten, kysst någon speciell, gråtit hopplöst och så vidare och så vidare.
Det är svårt att bara lägga dessa saker i en påse och förvara på vinden, eller byta ut mot något nyare och fräschare. Jag tycker inte om det, även ifall det kanske skulle vara bra.. Ibland, jag vet inte?
Det ligger färger åt höger och vänster, vissa partier är bäcksvarta och vissa blommiga och rutiga och färgglada så att man nästan får ont i huvudet.
Jag använder bara hälften av allt som finns där, men ändå så har jag väldigt svårt för att göra mig av med minsta lilla grej där inne. Det är så mycket mer än bara kläder.
Jag är en sådan som köper något som jag faller handlöst för vid första ögonkastet. Tankar som "det här behöver jag verkligen" eller "det här är lätt att kombinera" rör sig inte alls i min hjärna när jag handlar. Blir jag kär så blir jag, och det går inte att släppa tanken på något förrän jag har det inne i min garderob. Att det sedan kanske bara används tre gånger därför att det inte är så lätt att kombinera med andra saker, eller att jag tröttnar på det väldigt snabbt är en annan historia.
I och med att jag älskar alla dessa kläder jag köper, så används de också alltid vid speciella tillfällen. Alla har på något vis sin historia, och det är därför det också är sorgligt att slänga bort dem.
Det är likadant med parfym, vänner, olika låtar och vissa platser. Alla har sin historia och det är oändligt svårt för mig att byta ut dem eller tappa bort dem.
I, med eller på dessa ting har jag någon gång varit kär, skrattat tills jag inte fått luft, tittat ut i himlen om natten, kysst någon speciell, gråtit hopplöst och så vidare och så vidare.
Det är svårt att bara lägga dessa saker i en påse och förvara på vinden, eller byta ut mot något nyare och fräschare. Jag tycker inte om det, även ifall det kanske skulle vara bra.. Ibland, jag vet inte?
