IDA

Jag undrar varifrån människor tror att man ska få motivation till vissa saker. Vem vill helt seriöst gå upp klockan sex på morgonen och duscha? Vem orkar göra nån nyttig frukost och sminka sig när det ändå bara blir fult? Vem orkar bry sig om vad för kläder man ska ha under dagen och vem orkar sitta och vänta på ett tåg i kyla?
ledsamt nog inte jag.. Eller jo, för jag sitter ju i skolan. Otroligt nog.

Det läskigaste är ju att även om man bara vill ligga kvar under täcket, sova, gå upp när man inte är trött längre och sen, om man känner för det, kanske åka till skolan, så går det inte. Tänk på framtiden. Betyg och saker som man måste ha för att kanske komma någonstans senare.
Jag förstår bara inte vem som orkar tänka på det när klockan är sex?

Jag avundas sådana personer som har den motivationen. Faktiskt så gör jag det. Jag avundas dem som även om de är trötta, tar tag i saker och gör dem just för att få dem gjorda, och sen är det inget mer med det.
Men jag kan inte.
Självklart kan jag vara motiverad. ....I tio minuter. Sen, när trötthet och sånt gör sig påmint, då åker allt ner i fötterna igen, och dom tänker man ju inte med. Tyvärr.

Äh, det låter som om jag struntar i allting. Det gör jag inte. Jag klarar mig. Men fortfarande, vem orkar ens vara social en onsdags morgon när det regnar ute och man känner sig som en felplacerad rymdvarelse på jorden?
Inte jag..

Evija kommer hem imorgon!