IDA

Ut ur skrin, från mitt bröst och till din famn
Ut ur skal, min hemlighet vågade sig bli en viskning
Som visst betydde ingenting

Du bekände du fått framtiden sänd i en dröm:
"Den är blommor, sol, explosion och evig sömn"
Och jag var full och försa' mig i en sång sällsamt banal
Och innan du stänger av;
Du är mig blommor, sol, explosion och kapitulation
Men det betyder ingenting...