IDA

 

Vi skrattar och skrattar och det låter som de allra största älvarna gör om våren när isarna börjar smälta. Skulle du våga gå med mig, som jag och mina vänner gjorde när vi var små och hittade cyklar i alla bäckar påväg till fritids där vi sedan fick hjälp med att lämna dem till polisen. Det var alltid någon som föll i och blev lite blöt men förhoppningsvis fick alla människor tillbaka sina förlorade cyklar. Cyklar som ju ofta kan betyda mycket mer än en ram och några hjul. Med dem åker vi genom nätterna för att komma snabbare fram till någonting, vad som helst som vi längtar lite mer till än den kalla natten. Samtidigt är det jämt så otroligt fint med den bitande vårkylan runt armarna i den för tunna vårjackan, och där under de klara stjärnorna doftar det som allra bäst av våren. Våren som jag tror vi alla längtar till oändligt mycket nu. Solen sken på oss idag och det är ljust ända till klockan sex och någonstans långt bakom Umeås träd kunde jag känna lite av det som snart kommer. Snön ligger onödigt kvar likt gamla födelsedagskort gör i många år för att man inte orkar slänga dem. Precis så känns det med snön, dunjackorna har blivit slitna och "vinterskorna" orkar snart inte heller mer. Det behövs gröna björklöv och rosévin blandat med sena kvällar utan massa problem. Problem finns hos alla, bara kanske mer eller mindre och på lite olika vis, men försök att inte gråta och försök att se vad som kommer.

 

Jag försöker i alla fall hela tiden och jag måste säga att det var längesedan jag längtade efter någon som bara kan ta hand om mig. Det är skönt, att oftast kunna ta hand om sig själv även om alla virvlande skratt från varma människor runt om absolut hjälper på traven. Så här kan det fortsätta i all oändlighet, det här med att bygga meningar och tankar efter avslutande ord. Så nu ska jag fortsätta att tvätta.

Jag tänker ofta att jag sett och känt allt, varje människa och varje liten känsla som finns i alla hörn och kanter. Sedan möter jag dem igen, gång på gång och blir alltid lika överväldigad över att det aldrig känts såhär förut fastän det har gjort det. Men inte på riktigt samma sätt som innan bara. Visst är det säkert självklart, ingenting är likt det andra och det kommer alltid att finnas saker som är obekanta. Jag tänker bara att jag någon gång borde lära mig att känna igen saker och också att handskas med dem därefter. Svåra saker behöver det möjligtvis inte vara, bara mer att det som händer är lika självklart som att det alltid doftar speciellt men så väldigt bekant från asfalten när det regnat.

 

Men nej, ingenting är nog precis likadant hela tiden och någonting mer får vi alltid ut av saker om vi bara känner lite extra. Jag försöker att inte tänka för mycket på hur det var förra gången när liknande saker hände eller om situationer blir likadana som de blivit förut. Kanske är det hela bra. Tänk om jag nu kände igen allting och alla de där sakerna som jag aldrig kommer att beskriva så mycket närmre blev precis som de blivit innan. Det hade varken varit roligt eller intressant. Möjligtvis roligt kanske, men bekanta saker blir ofta väldigt tråkiga i längden och det är någonting jag tror att vi alla kanske ska akta oss lite för. Jag tror och jag hoppas att jag alltid kommer att vilja ha lite lite mer av allting som går att få någonting mer utav. Hur ska vi annars kunna drömma om större saker eller skratta högre än innan?

Godmorgon!
Här sitter jag och är uppe med tuppen. Jag gick nämligen upp halv åtta (tidigare än den senaste veckans mornar) för att hinna göra allting jag måste göra på morgonen som det behövs el till. Oj vilken lång mening, förstod ni? Det sitter i alla fall en lapp på vår korridorsdörr att elen ska stängas av i detta hus 8-10. Då tänkte jag att den skulle vara avstängd under dessa två timmar? Så jag gick upp för att hinna koka ägg och kaffe. Men nu sitter jag här och surfar runt på internet och ingenting händer. Inget plötsligt mörker och ingen intensiv tystnad efter släckta lampor och avstängd radio har inträffat än.

 

Tack för det! Det är väl antagligen kvartersvärdarna som vill jävlas och få alla att gå upp tidigt på en fredag. Det skulle inte förvåna mig då mina tre intryck av kvartersvärdarna inte är någonting att hänga i granen. Jag har varit extra trevlig och extra glad när jag varit där, men de blir nästan bara surare då. BYT JOBB!

 

Annars så känner jag att jag just nu lever studentlivet till fullo. Jag har ätit frukost till middag ca fyra dagar av sex och har somnat mycket senare än jag brukar och också på grund av det sovit ända till halv nio!!!! Varje dag. Men det är ganska skönt ändå. Den enda jag behöver fråga är mig själv och jag godkänner det nästan alltid.

 

Oj vet ni vet som hände nu? Det ringde i min ringklocka och jag var tvungen att öppna ytterdörren i morgonrock. Jag fick ett expresspaket! Wohoooooooo.

 

Nej nu ska jag sluta skriva, ingenting vettigt flödar längre ut ur mina fingrar. Jag saknar Elin Malte mamma och pappa så himla mycket just nu! Puss och kram på er!!!

Hejdå!

HEJ!

Nu är jag på plats i det lilla korridorsrummet som ska vara mitt hem ett tag. Det har varit en hektisk helg och jag har burit lådor och åkt buss fram och tillbaka så många gånger att jag inte kan räkna. Men nu är i alla fall det mesta på plats. Dock märker jag hur mycket saker man måste äga för att inte sakna någonting i sitt hem?! Det tar aldrig slut på grejer jag måste köpa. Tråkiga grejer dessutom, känns inte så kul att köpa en papperskorg för hundra spänn när jag kan köpa en fin tröja istället. Men men, sånt är väl livet.

 

Annars känns det helt okej om än lite ensamt måste jag väl erkänna. Därför har jag denna helg våldgästat mina vänner så att jag sluppit sitta här inne och uggla. Det här är ju faktiskt första gången jag bor helt själv om jag tänker efter. Mogen jag är. Jag har inte heller vågat leta upp mina korridorsgrannar. Men jag antar att jag stöter på dem någon dag när jag måste använda ugnen. Jag funderar även på lite nya intressen jag måste skaffa när bristen på sällskap tränger sig på. Jag kanske ska börja odla oregano? Måla porträtt? Utvecka jättesmarta appar så att jag blir rik och slipper ta csn?

Min kompis Simon föreslog att jag skulle börja baka bröd eller powerbars. Jag känner att det är en mysig idé, dock blir den så himla mycket mer desperat när jag nu är singel. Det känns som en härlig grej att göra när man är ihop med någon, men som singel känns det bara väldigt ensamt.

 

Så jag tror att jag väntar med det. Nu måste jag fortsätta att fixa med alla grejer. Hoppas att ni mår bra. Om ni vill kan ni få lite bilder så småningom på de otroligt vackra väggarna här inne. Tänk er soft ljusgrön med lite slitage.

 

Hejdå!